det har inte hunnit gått tre månader
och du har redan förälskat dig i någon ny
jag har tagit min resväska
och lämnat Sundsvall bakom mig
för jag skulle ju älska dig i den här stan
och du skulle älska mig tillbaka,
vi skulle vara i den här stan
förevigt.

din bror sover lugnt i vardagsrummet,
jag bor med han nu
och din förändrade relationsstatus
spyr jag höga ord om här hemma
men han bryr sig inte
för han trivs med mig.

och jag är rädd för att möta dig
på centralstationen
som varit centrumet i vår kärlek
för jag vet inte hur jag ska
kunna stå
när knäna under mig viker sig.

för jag har inte kommit längre
än till att våra minnen spelas upp
om och om igen
och jag försöker säga att du är
en idiot
men vem vill älska någon som mig,
egentligen tänker jag.

och jag stirrar in i väggen
blundar och frågar mig själv
när jag ska tillåta mig att läka
för jag lever fortfarande på hoppet
att det omöjliga ska hända.