efter jobbet
går jag genom världen
med gatulyktor
som vägledning

och konstigt nog
är jag inte rädd.

du sitter säkert i en
annan stad,
skriver fina ord till
någon annan på sms

och jag sätter mig på
min tänkarbänk
och undrar hur jag
kunde sjunka så
lågt.

har en tänkarbänk
där jag satt och grät
för någon vecka sedan
för jag har inte riktigt
vaknat ännu
och insett att det
är slut.

jag hatar min värld.

jag jobbar så mycket
att jag inte hinner tänka
och när de väl kommer
rinner det över hos mig

och jag ser ut över centralstationen
som brukade vara vår
metropol i vårt förhållande
och du delade det med någon annan.

din bror dansar i vardagsrummet
och skapar en lyckokänsla
att himlen kanske skapar stjärnor
ikväll
och att du kanske somnar
lyckligt här hos mig
någon gång.