Det är någonting i vägen
en mur eller nåt sånt
något som hindrar skrattet
från att komma riktigt långt

Vi kan ingenting känna
inte heller se
för vi är blinda för nuet
vår framtid har inte börjat
men känns redan passé

vi har stannat
försöker börja om och om och om
men allt det känns fel

Det som var på låtsas
en hemlig lek, ett språk
har omvandlats till på riktigt
en svår och hemlig kod
ingen förstår den, och ingen heller ser
du bara stirrar, och jag bara ger

du är borta föralltid
kommer inte tillbaks
det borde inte vara så
du borde få vara kvar
alla stöter ut dig
ingen förstår
jag tar mina väskor och reser
långa färder med tåg
men inte ens lukten av stationer på natten
bistromat och pappersbiljetter
kan förtränga
men du har glömt mig
jag är bara en skugga bland dina hjärntrådar
som ständigt suddas ut