På oerhört tassande fötter
jag tumlar tätt intill,

jag förväntar mig ett fall,
men på ostadiga ben jag står fullkomligt still.

Mitt hjärta förväntar sig inget.
Mitt sinne förväntar sig inget.

Luften dallrar av frågan och överraskning.
Jag står, ostadigt men fast.