49 steg
i  frusen skog
där livsfarliga tankar
bryter arm med förnuftet

Där skumögda känslorna
darrande
letar friska vener i framtidstron

Där skogsstjärnor
skrattar svagt
under björnlokstyngd

Där vassa träd frasar vinter
och löv lyfter vilse i kylan

49 steg och en trappa upp
till hoppet om värme
och utsikt
över sommarockra stränder

Där livsfarliga tankar
tämjs av den stumma dårskapen

Där blinda känslor
leds mot stupets kant
Och ombeds njuta en sista gång.
49 steg och ett sista
infruset stamp i permafrost.