genom månskenet gick
jag på skogsstigen nyss

Staffan Hellstrands musik
fick förbannelsen tyst


det var nittital nu
när jag lärde mig dö

längtan lös överallt
kanske Kanadas snö


vill jag bo på planet
som har månsken var dag

varje kvist syns ändå
men det hör inte du


lyste fryst kyss inatt
bortom ögat på hund

hur det speglar sin katt
undrar full som en blund