jag ligger på förlossningsbordet
gapande ut över världen

är jag inte ensam här

där låg ett stort mörkt ägg färdigt att lossna
du föddes då som väktaren mellan himmel och jord
negationernas negation framträdde svart mäktig så skör i ultraljudsskärmens pixeldis

ett du som vakar i ditt mörker
ett du som sitter i mitten av dina skuggjag
ett vid din högra sida
ett bakom dig ett halvt bakom det
på vänster sida sipprar ljusets katatona kristaller
smakar av ändlösligheten
som vattenglaset troget patienten
bisittaren bakom ditt mörka draperi
ympar jag mig fast där de slutna ögonlocken fryser förloppet i bländarens öppna lins

din intensiva galenskap, kreativiteten, destruktiviteten som den vackraste förvildningen växer med ditt mod är du min älskade apokalyptiska rawmodel
som låter mig sova med öppen dörr

jag är inte ensam här

bland solitärerna visste jag att jag letade ödet
i samma landskap som du
på kartan över trädan och i kalejdoskopets orörlighet
ser jag hur du liknar den vackra sjöjungfruns kalla hud mot lakanen

ramarna kring blicken vidgas i ultrarapid:
lins ett neråt ; två inåt tre - trasig
strömmen drar ditt orörliga med sig
när du har förvildats
räcker din uthållighet till överskridandet

du är inte ensam här i livet
överföringen från väggarnas skuggiga kaskader
ditt vackraste ansikte
levande på väggarna bland våra bleka hårstrån
jag skönjer dina avsikter härinne och
härnere är Nere stilla
denna livsfruktan som håller oss i fångenskap
vår de obevekligas celltillvaro
när själen styvnat i hungern efter måttlösheten
kontrollerad för att inte gå under eller
utsvullnande i bulimiska excesser
hellre levande död på en botten utan fast grund

jag är en flytande massa genom silikonet
den enklaste lösningens vattenglas
endast genom att möta döden frivilligt
kan vi vinnas nytt liv
inneslutna oberörda växer vi som växter likt fulländade revolutioner tiga; tills en Ny Tid att återta lag och ordning slutligen vänder ut och in på sig själv
och JAGET är svaret
och jag är inte ensam här

du ska fortsätta älska att vara ventilen som släpper ut giftet
fördriva självhat för att existera
och mobilisera horror vaccui

och jag stannar för att dö här bredvid
för då dör jag inte ensammast
när alla måste frysa en gemensam vinter