hon är ensam kvar,

utan något varmt att skyla frossan
inför sommarens definitiva avsked,

endast semesterns minimala garderob,
vars entusiasm stirrar slitet ur en resväska
som känns passé,

klänningar vars budskap, hon helst vill glömma

linnen, sandaler, solkrämer 15, 30 50
överdrivet skydd mot åldrande UV strålar
men inget mot det som väntar


hettan nästan subtropisk,
förutsättningar så perfekta varje kväll,

förutom själen som förutspådde död


en kamera med några oförglömliga ögonblick,
som ingen kommer att se,
minnen som blir till ettor och nollor och
hamnar i en burk


samtalen, hon för med mig själv sen skickar
i samma sekund som hon ångrar,

ensidig kommunikation, ett dött lopp


någonstans anade hon,
att hon skulle bli kvar,

rotlös pausad, på flykt undan sitt jag
med tiden helt till sitt förfogande
och omstart som enda val