hennes sliriga steg
vinglar ostadigt

genom århundrader av urinstank
ekar, mellan blå och gula passager
längs utdömda lokaler
ödslighet och krossat glas

allt ska visst steriliseras
bli ljust och fräscht
arkitekternas dragkamp mot det charmlösa

dunket av avlägsen techno
mot hennes svettiga ryggtavla
orden som en gång ilade hennes magtrakt

precis här, omfamningen
händerna som sket fullständigt i vänskap
det självklara, i det som aldrig fick ske

nu
tystnaden,
som inte har något mer
att tillägga

de som aldrig ens kunde få orden
att räcka till
de som sa
att de behövde ytterligare ett liv
för att hinna älska klart



hennes blåsa töms
över kullerstenarna
stenad,

följer hon

S

T

R

I

L

E

N

S


väg under broarna


nötta av historiens rörelser
wellpapp, avföring och själanöd

andas in överlevnaden i någons tillfälliga säng

närvaron av hot kittlar
mot tomheten
som inte erbjuder alternativ

det är något befriande
i det solkiga
det som döljer sig
bakom varje fulländad kuliss


i de obevakade
ögonblicken
när kontorsslavarna gått hem för dagen
sitter hon ensam oskyddad
utan sitt ansikte

kontrollen som ingen besitter
men låtsas så övertygat
att hon nästan börjat tro på det



i junkfood palatset
på andra sidan gatan
har spelen för galleriorna tagit paus
strålkastarnas artificiella sken
samma mysfaktor som på akuten

påträngande
som en fyllecell
tjugo över fyra på morgonen


stanken av unket flott och
snabbväxande kadaver
smiter ut med vinddraget
fyller näsborrar,

innanför en härd
av fylla och avvisat testosteron
ihopträngda
tätt, tätt
i clownen Mc Donalds komprimerade kö

det hårda ljuset som inspekterar
synliggör varenda defekt
får nuet att kännas
som en mardrömslik uppenbarelse
på väg att ta plats

E.T I´m back


blondinerna så många
men totalt förbi den magiska
timmen att dränka nöden i

hon ser på dem uppradade
som apor
med saliven rinnande i ketchupfärgade strimmor
längs smaklösa anleten
muskler förslappade av alkohol

hon kan inte låta bli att undra
när värdigheten gjorde sin ljudlösa sorti

så vulgärt
det slafsiga krängandet av sunkmat, smaskandet,
partiklarna som flyger runt,
det hypnotiska stirrandet,
som om det fanns no tomorrow

förtäringen så nära associerad
med tarmfunktionens osmickrande baksidor


f ö r a k t e t

för den egna rasen,
så påtaglig varhän hon blickar

ändå är luften så oändligt ljum
just denna kväll,
när saknaden bränner och
närvaron av liv, blod och sårbarhet,

fyller henne med en sån oerhörd förtröstan