Visst är det konstigt

tänkte jag när jag städade garderoben

hittade utsvängda jeans och afgahnpäls

Kläder som symboliserat ställningstagande

livsstil

fick absolut inte bli en svensson

med allt vad mina fördomar trodde det innebar

I näbbkängor trampade vi protestmarscher

för döva ögon och öron

ville få svensson att vakna

och tvinga fram ett ställningstagande

Med palestinasjalar som skydd mot snömodden

klampade vi fram, självsäkra, medvetna och insatta

Vi var unga, vi visste hur det skulle vara

vi trodde vi visste allt

Genom algerna i ankdammen beskådade vi våra svar

så lätt det hade varit om de bara lyssnat på oss

på våra väl inlärda och inrepeterade argument

ville väcka en debatt

få slut på krig och förtryck och terror

nog så vackra tankar i sin naiva hjärna

Trodde vi visste allt redan, hur gamla var vi?

sjutton? tjugotvå?

Med upphöjt förakt skådade vi på Svensson

som grillade på lördagkvällen

tvättade bilen, bjöd in grannen på en öl

skjutsade barnen till stallet, till fotbollen

Älskade med frun

tog bussen till jobbet

kom hem samma tid varje dag utom på tisdagar

då det var bowling, eller korpfotboll

Vad vi tyckte synd om stackars svensson

vi led med hans tråkiga liv

han visste ingenting om kampen i Kambodja

och han brydde sig inte heller om Pinochet

Svensson var i våra ögon kvarterets dumskalle

synd bara att hela kvarteret är fyllt av svensson

I våra broderade indiska skjortor satt vi på golvet

åt ost och drack billigt vin

talade vackra ord om att förändra världen

några rökte på

Det gör så jävla ont!

När jag vaknar upp, beskådar mina drömmar idag

då var allt så enkelt på något sätt

allt som inte var enkelt kunde diskuteras och redas ut och kramas bort

vi var enade

vi drömde om att ena världen

el pueblo unido

ett enat folk kan aldrig slås ned

Vi ville förändra allt, hela begreppet

men inte här där vi finns utan därute

därborta Kambodja Vietnam Chile

(varför ser mitt inre palestinasjalar när jag tänker på Chile)

Jag tyckte svensson var dum och levde ett fattigt liv

ett oupplyst andligt utarmat liv

bara för att svensson hade andra värderingar

Hur kunde jag förakta någon som skötte sitt jobb

tog väl hand om sin hund och sina barn

höll huset lika skinande rent som volvon på uppfarten

Hur vågade jag tycka att en man som älskade sin fru

var inskränkt och dum?

Är det konstigt att ångesten över folkmassor smyger på mig

jag har så svårt att se dem i ögonen

alla dessa svensson som faktiskt hela tiden har haft

precis det jag vill ha med dig

Självinsikt gör ont

en kniv i själen

ett öppet sår med grovsalt i

Vad bryr väl jag mig om kampen i Kambodja

jag vill bara leva i lugn och ro med dig

en groggveranda är mer värd i det långa loppet

än de tusen mil jag tågat av solidaritet

solidaritet med förvirrade ungdomsdrömmar

protest mot det som faktiskt är riktigt bra

tänk, om vi hade en gemensam veranda att sitta på

lukten av söndagssteken letar sig ut från köket

på gräsmattan leker hundar och barn

vi slår oss ner och pratar en stund om i morgon

då ska jag stryka dina skjortor medan du tvättar bilen

i kväll skall vi dela en flaska dyrt och gott vin

älska med varandra, älska varandra

det kan Kambodjanerna inte göra något åt