Trötta gamla repriser som rullar på tv-apparatens skärm.
En längtan efter igår.
När du fortfarande var här.

Då min kudde fortfarande luktade som dig
och jag dukade för två vid middagen.

Det blir nog bättre imorgon.
Kanske känns mindre ensamt då
och kanske kan jag sova igen.

Fast jag vet.
Det blir inte så.

Det kommer bli ännu en dag med gamla repriser
och en middag dukad för en.

Är det för sent att säga att jag älskar dig?