Hela mitt liv är ett samtal till Honom. Jag öppnar det rum som står låst inom mig, i stum bedjan är jag så innerligen tacksam att jag fått möta Dig. Att jag får fröjden att skina i gudligt krusidull, får vistas i lent bo som komplement till krispiga åthävor och fet mat, till rullande hjul och tickande sekel. Att lilla usla fega masken till jaget i mig får jubla i stilla sittande sinne över glädje, saligheters sav och tack käre min gud att du ödmjukat Dig; att du visat mig vägen till getternas magra betesmarker, till renarnas slaktplatser, till de bästa fiskesjöarna. Jag kan nu luta mig tillbaka på stranden medan siknäten klipps sönder; slå mig till ro i försynen över att Du gud allsmäktige fader lyfter den tjyvfiskade laxen ur älven och lägger dessa rundmagade gåvor vid mina genomtvättade och nysmorda fötter; på samma vis som Du lägger de allrasom skönaste blommorna i min av impulser löddrande famn - de varelser som skiner av renaste gull, av alabaster och av smördeg. Inuti djupet av de mest välsedda och ändå gömda, men ännu icke alldeles förgrämda, hemligheterna lägger du med fast hand, ändå varligt, dessa ännu jordiga skönheter i mitt knä, å fader. Å halleluhja, min gud - för din väldiga hand om min blodfullt böjda herdekäpp och styr den mot den plats på den hjortronmättade myren som, i grådunklets avtonade lyster, skiner som vore den en dräktig droppe nyss släppt ur klarast glimrande nymf. Amen.