Vi växte upp likt trädens rötter

Tillsammans lärde vi av varandra, följde varandra genom allt

Sedan började vi sakta hitta våra egna vägar i jorden

Alla försökte vi gå vår egen väg för att hitta platsen där livets saft smakade som bäst

Där luften var som friast

När vi nu möts har vi inget längre att säga

Vi nickar omsorgsfullt

Ser aldrig bakåt