Han är ingenting men är kung av löv,
hans träd, slutat blomma

bär världen på sin axlar,
stegen lättar aldrig, går i motvind

vandrade över alla berg,
sen träffade han henne, sålde sin ryggsäck

hon var ett mästerverk som Anna Karenina,
hennes namn skapar nya dagar i kalendrarna

tillsammans sprang de tills deras svett tog slut,
stod nakna inför varandras huvudbry

han minns att ärren bara är känslor,
på vägen mot ett lyckligt slut,
sjunger på gamla refränger från deras tid nu

faller med floden,
med öppnade sår,
håller han handen med sig själv,
med världen,
i sig,
framför sig

natten dansar för oss nu