Jag kastar ankar
och andas in i
badrumspegeln.

Önskar mig
bokstäver och
karuseller som går
baklänges.

Du vinglar
på toppen
av ett
isberg,
så nära
att falla.

Och mannen
i hörnet
viskar hemligheter
in i väggen,
bekymmrad över
världens misslyckade
framgång.

Han kliar sig
under hatten och
höjer glaset.

Kvinnan som slår
sina barn
muttrar något,
ser ut
genom fönstret.

Handdukar fyllda
av blod,
Finns inget
kvar.

Hon river
sönder hudfärgade
tapeter.

Världen snurrar
och livet stannar

inte