Redan medlem?
Logga in
svammel ekar genom en förfluten framtid.Du är skräcken i ryggraden och bitmärken i axlarna. Rinnande blod och öppna sår, stöter för djupt in i mig. Häller du salt och kramar bäckenben. Låter händer passera i revy. Skokrämen lämnande märken i hårbotten efter välskötta insomningsproblem. Svammel skriver du med bläck över min rygg. Jag skrattar, omfamnar det destruktiva och viskar välkommen i ditt öra.
Fri vers
av
Silverdroppe
Läst 280 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2011-08-03 00:44 |
Nästa text
Föregående Silverdroppe
Senast publicerade
och vi låter våra hjärtan så i samma takt. svammel ekar genom en förfluten framtid. ett sug under revben och det där som fattas. En gång var vi träd, du och jag. och jag klättrar inte i berg och heller så drunknar jag inte. passivt och nedsjunket, ångerglömma och blicka framåt. varmvreden och slutet på kanske det sista. och efter felsteg i en felvärld andas jag kolsyra och snubblar över trösklar. Se alla |