Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

och efter felsteg i en felvärld andas jag kolsyra och snubblar över trösklar.

Du står
i dörren,
tuggar jord och
viskar monotont
att nu har jorden
slutat
snurra.

Jag nickar,
redan fullt
medveten

känslan av
att
stampa i fel
takt
i ingen
takt
alls.

Du håller dig
för huvudet,
vänder bort
blicken

så märkvärdigt
välbekant

skrattretande
och fånigt.

Jag räknar
sekunder och
inhalerar
tomrum

melankoliska
ögonblick av
ögongråt och
klorfingrar.

Du bleknar
i solen
och jag
dansar
trots allt
längs
vägkanten.




Fri vers av Silverdroppe
Läst 359 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-03-07 18:17



Bookmark and Share


    Yarissa
Gillade denna mycket.
2011-03-07
  > Nästa text
< Föregående

Silverdroppe
Silverdroppe