Positiviteten
är som bortblåst
och negativiteten
håller en fastlåst
kärleken kallnar precis som det är sagt
för att få uppmärksamhet så måste man tydligen ha pengar och makt
många vill inte höra talas om den fattiga, den lilla, den tärda
och drar sig hellre undan till de som är ansedda, de mera värda
många vänner
har nu blivit några som man bara känner
samhörigheten som var
har försvunnit, bara ensamheten är kvar
alla har ju sitt att tänka på
bryr man sig då
om någon man tidigare känt bara försvinner
eller börjar man leta till dess man vänskapen åter finner
eller bryr man sig överhuvudtaget
om man mister en i laget
som en gång varit ens bästa vän i förtroende
där det fanns ett ömsesidigt beroende
av att då och då höra varandras röst
att prata om mycket, att ge varandra tröst
nu hörs inte ett enda knyst
nu … är det alldeles tyst
© Ted Örnberg 2010