Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Återigen blir det natt vi lägger av våra bördor och går till sängs (Till Mannen som är en på miljarden)


Tyngd

Det finns de som orkar lyfta en hel värld
och bära runt den på ena axeln hela livet igenom
Det finns dem som tror sig kunna det i alla fall

Det är som han som vankar av och an med ett stort klot på sin ena axel
han är alldeles sne av alla dessa års konkande på en planet som kan bära upp sig själv, om den bara ville. Om bara han förstod det på egen hand

Ibland, blir jag så oroad av att se han går runt där, haltandes. Utan att veta vart han ska göra av alla dessa problem som uppstår i hans värld. Det är så många höga röster som skriker efter hans uppmärksamhet. Det blir för mycket, så han hör inte så bra längre. Det blir så svårt att uppfylla alla dessa önskningar som kolliderar med varandra.

Han är inte hel nå mer. Men det är det ingen som ser. Det har han inte vart sen många år tillbaka. Men han hinner inte laga hålen, innan dem blir fler. Han har inte ens upptäckt att det finns en hel värld, ett helt universum runt honom. Som bär upp sig självt.
För att det måste.

Men han är söndertrasad av alla års slit. Han som en gång var en mästare i att bära runt tunga saker. Han har gått sönder av alla misstag han sonat mer än nödvändigt och av alla han förlorat utan verkliga farväl.

Han går hukandes igenom dagarna. Blint går han förbi en värld så mycket större än den på hans axel.




Fri vers av Матрёшa
Läst 356 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-11-08 03:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Матрёшa
Матрёшa