Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vi nynnar inte på samma sånger.


det var länge sen vi släppte varandras händer
och din röst känns djupare
eller kanske är det dina tankar

vi lovade varann så mycket
vi ler åt det idag
jag önskade ibland
att allvaret fanns kvar

men vi nynnar inte på samma sånger längre
och löften bleknar i fotopappret
du har ditt
och jag har mitt
och var och en går hem till sig

det var länge sen vi sjöng på samma refräng
och du håller hårt i någon annans hand

så mycket det var som försvann
så många skratt som dog ut som asfalten

men det är fortfarande ditt ansikte jag söker
i folkvimlet

det är fortfarande du
i eftertanken.




Fri vers av Tove Meyer
Läst 1317 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-11-30 12:42



Bookmark and Share

    ej medlem längre
"det var länge sen vi släppte varandras händer
och din röst känns djupare
eller kanske är det dina tankar"



AHHHHH! Gud, jag älskade EVERYTHING med den här! Skitbra!
Och

" men det är fortfarande ditt ansikte jag söker
i folkvimlet

det är fortfarande du
i eftertanken." , kunde inte ha suttit bättre.
Tack!
Och förlåt att jag inte har något konstruktivt att säga om det var det du ville *ler* (:
2006-04-08

  candela
...nu har jag äntligen samlat mig efter att ha läst denna text och ska försöka mig på att skriva en kommentar som kan beskriva hur jag upplevde den. Först och främst är det leken med orden och de dolda meningarna under som gör den sagolik.
"Det var längesen......och din röst känns djupare" ser det som att år förflutit en pojke kanske blivit man...?

"vi lovade varann så mycket
vi ler åt det idag
jag önskade ibland
att allvaret fanns kvar"

dom där känslorna man idag ofta ler åt, oförmögen att förstå hur man kunde "si och så" på den tiden....dom där orden man sa, dom där hemligheterna man delade...Får känslan av att (han?) får dikten, men en osäkerhet finns i hur han känner...det kanske mest är egna tankar om det som varit och en bitande saknad av det som fanns.

Jag känner en sorg när jag läser -det är som att så mycket gått förlorat...och man kan inte se hur det återfinns -eller om det ens finns kvar. Efter olika "musikskolor" olika sånger färdas man ofta i olika riktningar...och det man en gång kände kan aldrig återskapas.
kände igen mig oerhört mycket -som att du formulerade känslan av det förlorade och ovissa som dog...
tack för en underbar dikt!
2005-12-08

    David82
Känns mycket träffande, exakt gestaltning av generation och tänkande.
2005-12-01

  Jessi
"men det är fortfarande ditt ansikte jag söker
i folkvimlet

det är fortfarande du
i eftertanken." Jätte, jätte vacker!!!!!
2005-12-01

  BaraEnFlicka
men det är fortfarande ditt ansikte jag söker
i folkvimlet

det är verkligen så!!!

Utan att veta varför

Bra!!!
2005-12-01

  Lola
Och detta:

"det är fortfarande du
i eftertanken."

...är i sanning poetiskt.
2005-12-01

  Propella
Denna texten är... ja vad ska jag säga... den tar mig med storm.

Jag tycker om hur du har byggt upp den, men främst fastnar jag för din enastående förmåga att välja rätt ord.

Exempelvis:

"det var länge sen vi släppte varandras händer
och din röst känns djupare
eller kanske är det dina tankar"

Det är sånt jag blir riktigt avundsjuk på ;-)

Bokmärke på momangen, blir det!
2005-12-01

  Peter Stjerngrim VIP
Nästan skrämmande starkt berörande - kanske för att den tangerar och kryper innanför min egen aktuella empiri ...
Titeln känns såväl välvald som den utgör såväl ingress som inramning av alla de fulländade delarnas inbördes interaktion och samverkan med helheten!
Att det är författarjaget som talar till någon alldeles speciell person i sitt liv är knivskarpt uppenbart - Det är verkligen inte lätt att bara sluta älska någon man älskat riktigt innerligt gränslöst mycket ... Svårt att släppa bilden av det för en själv så fullkomligt ideala - må så vara att det kanske är ett ytterst subjektivt ideal färgat inte så lite av kärlekens bedövande intrycksskala ...
Vill inte förändra någonting i detta ordflöde då jag fann rytmen och melodin redan vid första genomläsningen!
2005-12-01

  sagogryn
Jag gillar dina ord och den känslan du skapar. precis den känslan som bott i mig ett tag och som jag försökt få ner på papper men misslyckats med.
Många av dina formuleringar är otroligt snygga, till exempel "men vi nynnar inte på samma sånger längre" och "det var länge sen vi sjöng på samma refräng/och du håller hårt i någon annans hand".
Däremot finns det vissa rader som jag tycker stör lite, som kanske skulle kunna varit formulerade på annat sätt. Till exempel rad 3 i första strofen "eller kanske är det dina tankar", i strof 3 "löften bleknar i fotopappret", i låter lite konstigt, kanske borde nån annan preposition användas istället. Första raden i strof 5 hade jag ändrat till "det var så mycket som försvann". Det är väldigt snyggt rent visuellt när både raderna börjar med "så" men det låter inte lika snyggt.

Som sagt, dikten är väldigt fin.
2005-11-30

  Ylvavirvla
Vackert... Mycket...Otroligt mycket!
2005-11-30

    livräddaren
helt underbar!så otroligt vackert du skriver!
2005-11-30

  frig
Vackert, starkt. För mig var uppbygnaden också väldigt tilltalande.

"men det är fortfarande ditt ansikte jag söker
i folkvimlet" - den formuleringen är lika vacker som sann, alla har vi nog en sådan. Vare sig man vill eller ej.

En vacker dikt som lämnar mig med eftertanke
2005-11-30

  mariann
"vi nynnar inte på samma sånger längre och löften bleknar i fotopappret"
Oh vilken poesi-vilka rader!
2005-11-30

  Daniel_78 VIP
du är duktig som få,
vilken känsla i texten
vemod o melankoli
i något som flyter bättre än sockerkakssmet
nerför fingertoppen
2005-11-30
  > Nästa text
< Föregående

Tove Meyer
Tove Meyer