Där värmen från ett vardagsrum blandas med vinden utifrån, där vi står högt ovanför marken, där vi är så nära att falla och gå sönder.

Där sa han att jag luktade gott och jag sa att jag frös och han svepte in mig i sina armar och sin jacka och tog in mig i sitt liv.

Där brännmärkte han mig på armen med sin cigarett och tatuerade mig för livet.

Där berättade jag för honom hur mycket jag saknade honom och att min pappa har fått cancer och jag minns att jag satt framåtlutad med händerna på hans knän.

Där skålade vi för framtiden och drack mousserande vin direkt ur flaskan och såg fyrverkerier över stan och skrattade och grät.

Där har lår klibbat ihop medan han drack sitt morgonkaffe och jag drack vatten och vi satt tysta, alldeles för nära varandra i sommarvärmen.

Just där är livet ganska vackert ibland.