Vi duschade tillsammans och vattnet strilade över oss och golvet var halt. Vi försökte på olika sätt men det var mest obekvämt så jag sa: vi fortsätter där ute.
Så vi tvålade in varandra och torkade oss själva och du började klä på dig men jag la mig på sängen och sa åt dig att klä av dig igen och din kropp var fortfarande fuktig och ditt hår var vått.

En annan gång var det kräftskiva hos dig och jag fick inte sova kvar för alla sängar var upptagna men vi hade druckit för många snapsar så vi smet ut och skulle egentligen bara hångla men det gick längre än så och vi var i trapphuset i ett litet rum och dörren stod på glänt så man kunde se in från gatan och jag tog en taxi direkt hem efteråt och grät.

Det slutade ofta så: inte att jag tog en taxi hem men att jag grät. Ibland grät jag mitt i för du berättade en sak en gång som jag alltid började tänka på och nästan alltid grät jag efteråt och du kysste bort mina tårar eller så trodde du bara att fukten i mitt ansikte var svett för du var ganska nonchalant.

Som alla gånger jag kom hem till dig och du satt på soffan och spelade spel och jag försökte prata om din dag och om oss och om mig och ändå så spelade du bara ditt datorspel tills jag började smeka dig eller så somnade jag med huvudet i ditt knä fast jag somnade aldrig på riktigt jag bara låtsades sova för att det var så tråkigt när du inte brydde dig om att jag låg där och jag blev sårad och tårarna brände bakom ögonlocken.

För när jag var sjutton år var jag kär och det heter kärlek men att vara kär i dig var ingen lek det var blodigt allvar och trasigt hjärta och uppskrapad rygg gång på gång. Att jag var sjutton år och kär i dig gör att jag är tjugoett år och kär i ingen.