|
vita
vita ägodelar ha,
jag ber rullstolsmannen
få tvätta hans händer
men han vägrar
tar i kakan och försvinner
övergångstället är tappade bindesträck
vita, varför är ni så vita bara lite smutsiga
i kanten, halka fram. döm hakan, ögonen
är vita. varför är ni så vita
i tanken
ännu en gång äcklas i barnets öppna mun
det vuxna
jag på en topless bar i köpenhamn
utnyttjade blanka ögon
samma som i andra delar av världen
sorgen är universal
ett band runt armen
jag på funny pussy show i pa tong
att stoppa upp en pingisboll i musen
sen gå ut och möta publiken
när vi lägger oss på kvällen
är vi inte ens en prick, ett smuts
på den vita runda bollen
-
vid lasarettets kant
mahogny och mörkare än så
lampor från mopeder med hela familjer
asien, mitt märkliga asien
snart igen
man kan se när allt gått av
brottytan är till stor del korroderad
människor
slitits in i, långt ifrån
oss, vita händer har
-
rådjuret ängsligt,
bärnstensmaskinen en icke passande
konstruktion
rådjuret skjutet,
framtid
vita skallbenet hänger i herrgårdens
källare, radonet minns inte
barnets astma
rådjuret, skadat
ljuden stör min dikt
en gång frihetsberövad
hemma skakar av min jacka
vita snö som dör
Fri vers
av
Christer Eriksson
Läst 830 gånger
och
applåderad av 17 personer
Publicerad 2010-11-12 20:44
|
|
Anna Frölander
Din dikt fascinerar, rör sig hela tiden, fladdrar som en låga och jag kan inte helt säkert veta var jag har den, din dikt. Men det är en glädje att det inte skrivs på näsan utan att jag får tänka och känna, se vart det bär hän. Ett uppbrutet språk och därmed också ett uppbrutet händelseförlopp tänker jag. Centrumet ligger i det vita, det rena, det orörda, det oförstörda, det inbillade rätta, det falska leendet, det skenheliga, det undangömda, huvudet i sanden, de gömda felen, skammen, rädslan, vi och de där andra. Det ger massor med associationer, just det vita. Jag tycker att du, än en gång, testar språket, bryter upp det för att se hur mycket det håller för, se hur det tar sig in. Jag tycker att det är, precis som Katarina skriver, nära. Du når in. Och det går inte riktigt att beskriva utan att bli än mer långrandig och till viss del än mer flummig.
Mitt favoritstycke för stunden:
”när vi lägger oss på kvällen
är vi inte ens en prick, ett smuts
på den vita runda bollen”
2010-11-14
|
|
|
Bjarne Nordbö
Efter en första genomläsning, sprängfylld av bilder, frågor. Nyfiken. Något att gå till sängs med. Baske mig.
2010-11-12
|
|
|
Nästa text
Föregående
Christer Eriksson
|