vet att jag mest var den jag var
en katt bland andra katter
mjuk, foglig, ryggskjutande
mot regnet, strävnaden, allt
utom din underläpp;

ett mörker bland andra mörker,
en orkan bland andra orkaner.

nedvridna skratt strax under högtalarvågorna
jag har hjärtslagen, kvava i en berlock kring halsen
öppnad, varje gång du andas
du lockar på mig
längre in
i din famn- för mig både alltet & inget.