Det var med största försiktighet
som jag började skriva dikter till dig
efter den där söndagen i mars
då du bad mig
att se dig i ögonen
och knulla dig hårt
medan våren kom och vände

du sa knulla mig hårt, bad mig
att ursäkta ditt språk
och jag dig mitt, syftande
på all
den där poesin


sedan stod jag lycklig vid tågspåren
rälsen ännu inte lika varm
som den astrala linjen mellan dig och mig

jag var försiktig i dikten
i verkligheten med,
allt för att du inte skulle finnas kvar
i mig om du sen inte fanns kvar
med mig

den söndagseftermiddagen vandrade jag
bland vårt förhållandes
förhistoriska tempelruiner
helgedomarna jag byggt åt andra
försiktig för att inte falla
över piedestaler jag själv
en gång var den som reste

men din kult är en annan
dig skall jag dyrka på avstånd,
aldrig i vansinnig hänryckning.