kalla nätter med mörka drömmar
kylan biter
själens öga något förblindad
i saligt sken

veken som inte längre nådde
till sanning
och bittert sökte sitt svar
i tvekan

fann sin ro i ensamma melodier
solosånger
full av svårläkta infektioner
kärlekssvag



men

så långt kanske jag dock strävar
värme och ljus
två varsamma händer
som möts

och längtans glöd vill ännu inte
släckas ut
trots att hjärtat ännu sorgset
sörjer bakåt

upplevelens är ändå för stark
denna puls
som lever för att aldrig dö
kärlekslös