Jag försöker le,
jag kan inte göra mer.
Och jag försöker orka,
utan att falla sönder helt.
Men det är som om jag ger allt jag har
och får negativ kritik tillbaks.
Jag når min bristningsgräns,
den är aldrig långt borta.

När man kommer till den punkten då ju mer man försöker desto sämre går det.