Efter allt mörker
Efter alla problem
Efter all den kampen
Varför är det jag som förlorar
Vad tjänar det till att kämpa
När de onda vinner och de vilsna förgås
Han säger att jag är sjuk
Jag vet vad det är för sjukdom
Jag har sett den etsa sig fast och äta sig in för att förstöra
Och det värsta
Det är att den inte syns
Men den syns nog mer än folk tror
Den syns när man är arg
Eller när man blir ledsen för ingenting
Då när man hållit tyst
Fastän man velat skrika
Det är då den syns
Och den syns när knogar spänns
När man biter ihop käkarna
Den syns för de som vill se
Den syns under ögon som inte fått någon sömn
Den syns under lager av smink
Den syns under mjuka lager av varma kläder
Under vantar i sommartid
Den syns för den som vågar se
Och de säger att den är inbillad
sitter bara i hjärnan
Fastän den tar varje fysiskt uttryck
Smärtan som går genom varje ven
och alla bevis kan de ignorera
om jag blir ledsen eller arg
Den som aldrig slutar
Den finns alltid där
Inte alltid så illa
Inte alltid så bra
Bara ibland outhärdlig
Men mestadels tröttande
Ja den syns för de som vågar se
Han sätter diagnosen
Fibromyalgi
Du är inte deprimerad
Men du är orolig
Jag undrar konstigt
Jag är bara 22
Jag kommer plågas för resten av mitt liv
För det finns ingen lösning
Inte mycket till avlastning
Inte mycket av mig kvar
För det är det den gör
Den äter upp oss inifrån
Jag vill orka
Vill inte få ont av kyla
Vill inte få ont av rörelse
Vill inte få ont av att leva
Men de sätter pressen
De håller aldrig tyst
För de ser inte
Jag döljer det bra
Fick ju lära mig som liten
Att inte visa sig svag