Jag håller på att växa upp
Jag lär mig hitta en stadighet i mig själv
Jag börjar bli vuxen nu
Jag börjar hitta mig själv
Testar nya gränser
Upptäcker nya möjligheter
Jag är stark
Men du kan inte se mig
Bäst av allt
Du kan inte röra mig

Hon skrev ett meddelande från hela sitt hjärta
Hela sitt falska tomma hjärta
Önskade mig lycka till som att hon kunde ta åt sig äran för mitt slit
För min kamp
Hur kan en människa göra så mot barn, lägga all skuld på en liten flicka
Och sen ta åt sig äran när hon väl lyckas
Jag kommer aldrig förstå hur man orsaka någon så mycket smärta
Jag var så liten då

Jag vet att ni hörde nyheterna
Ni har säkert pratat om det bakom stängda dörrar
Ni vill inte att någon ska höra att det omöjliga har hänt
Så ni försöker ta åt er äran
Som om ni varit där hela tiden för att stötta mig
Precis som om det inte var ni som utgjorde kampen
Ni som byggde rädslan i min själ

Hur känns det att se sin dotter växa upp utan dig?
Hur känns det att inte vara delaktig?
Hur känns det att inte få träffa mannen som hon bor med?
Mannen som hon älskar över allt annat.
Hur känns det att du aldrig kommer få se mig ta examen?
Hur känns det att du aldrig kommer få träffa dina blivande barnbarn?
Hur känns det att förstöra ett barn så mycket att hon måste flytta tvärs över hela jorden för att inte känna rädslan.
Hur känns det att leva med lögnerna?
För vi vet båda två att det var du som kastade oss ur ditt liv.

Just det, jag måste påminna mig själv
Jag är inte din dotter.
För att citera dina egna ord
”Jag är misslyckad, kommer aldrig bli något. Jag är precis lika värdelös som min syster, som min mamma”

Nej jag är precis lika värdefull som dem.
Lika vacker.
Lika stark.
Utan dig pappa.
Växer jag upp.