summan skriker ut sitt svar
med ord det sedan kolliderar
fördärvet kräver inget försvar
när division plötsligt adderar

tron är uti skönhetens hav
med ständigt pumpande hjärtan
där sorgen finnes fylld i grav
och lidelsen är smärtan

ack min kära dig jag ser
blott ensamheten förvillar
där orden bara kärlek ger
ett begär jag ensamt stillar

de står tomhänta där på rad
ögonen tårfyllda och röda
väntandes på att vända blad
där alla poeter är döda

fånga mig in i evighetens dag
för dikter är allt jag har
då subtrationen, blir en troende lag
skriker summan ut sitt svar