det ljuva är blott en filosofi
är trollsk, berusad i sin trogna linda
så korad av krossade sympati
blir vi alla oemotståndligt blinda

där brynet målar färger så sköra
blir längtan, doften och sommarängen
där blickar hjärtat de vill beröra
på lutan spelar den sista strängen

så fin är kärleken att blicka
så briliant, fulländad i sin fantasi
då sanningen ständigt oss vill skicka
bländad av den ljuva kärlekens melodi

vid fruktan väntar nästa branta lut
då natten går mot sitt tvivlande slut