Här såg Du dagens ljus Karl efter ännu en förlossning där farmor blödde mycket. Ändå blev det sammanlagt tio barn i Din syskonskara. En syster dog redan efter förlossningen och en annan i blodförgiftning redan vid 15 års ålder och ännu en i turberkulos några år äldre. Idag lever inga av dem men barnbarnen och barnbarnsbarnen är många. Bara en son stannade i fiskareyrket. Du pappa som blev tullare ägde inte ens en roddbåt som om Du hade fått nog av den sidan av ölivet?!

Du drömde om att få studera och såg med trängtan, längtan och avund de barn och ungdomar som hade råd att studera på Västerviks läroverk.

Du tog Dig till huvudstaden och blev tullvakt, träffade Märta i Roseniuskyrkan. Hon var anställd hos en läkarfamilj på ett sjukhus i Stockholm.
Hon var strålande vacker med sina ljuvliga skrattgropar och ombads gärna och ofta att sjunga solo i de kristna sammanhangen.

Du tog igen vad Du saknat och studerade på Hermods korrespondensundervisng i språk och konst i första hand. Du målade i olja och gjorde karikatyrer redan i unga år.

Ni bosatte Er i Norrköping och barnen kom tätt. Sommartid hyrde Ni ett torp i Åby utanför Norrköping och Du cyklade mellan tullhuset och torpet. Fotona från denna tid återspeglar harmoni, trygghet och glädje. Idag finns bara grunden kvar av torpet men vi har varit där en bror och jag och andats in atmosfären och försökt känna av hur det var på den tiden då Ni vistades här.

Ibland har jag undrat varför Ni valde just Åby som sommarparadis då Dina svärföräldrar hade gård, lanthandel och missionshus med gott om utrymme på Vikbolandet utanför Norrköping? Det glömde jag att fråga om medan Du levde som så mycket annat.

Då jag var 1½ år blev Du befordrad till tullöveruppsyningsman i Västervik. Jag satt där i vagnen med tummen i munnen och visste föga om världskrig och oroligheter i världen.

Du köpte det hus på Perugatan för 18.000 kronor där jag trivdes så bra och aldrig kunde förlika mig med att Ni lämnade för att hyresgästerna vägrade flytta då vi behövde mer utrymme. "Det som är skrevet är skrevet" sa "farbror Kil" men då vi byggde så kallat "barnrikehus" så flyttade de ändå han och hans fru.

Din barnaskara blev sju men många svåra år då mamma blev sjuk och tidvis måste vårdas och behandlas på dåtidens mentalsjukhus S:t Gertruds Sjukhus i Västervik.

Du behöll genom allt Din värme, Din humor och Din stora kärlek till oss alla närstående. Dina kvarlämnade dagböcker vittnar därom liksom utförlig skildring av Din Englandsresa med båt - då Du senare i livet besökte Din äldsta dotter och hennes familj där - som Du också filmade eller fotade med lådkamera.

Konstnärssjälen i Dig lyste igenom allt Du sa och gjorde och Du tyckte om att sitta på biblioteket och studera våra största författare genom tiderna liksom andra konstnärssjälar som Du blev väl förtrogen med. Du var allmänbildad som få.

Men sist och inte minst var Du ett föredöme i tro, hopp och kärlek och visade mig vägen till Gud. Det är mitt mest värdefulla arv efter Dig.

"Det är ett värdefullt arv att ha haft en hederlig far" Bo Gertz bibelöversättning.