Kastad.
Väggen höll.
Men inte jag.

Ord kan vara som stenar.
Hårda och obevekliga.
Om natten blir de så tunga.
Vaken hela natten är jag.

Snart en ny dag.
Snart ett nytt steg.

Det är morgon.
Tittar på klockan.
Solen lurar mig.
Det är fortfarande mörkt.

Någonstans, fotsteg.
Närmare nu.
Där uppe.
Där någon annan bor.
Cirklar, fotsteg som nöter golven.

Ligger stilla för jag vill inte bryta ihop.
Fem minuter till och rummet briserar.
Morgonen försöker slita mig ur sängen.

Ett instängt rum.
Luften stilla, luktar damm .
Torr hängande luft.
En doft från gårdagen.
Stilla än så länge.
Ett tag till.
Andetag jag väntar på att ta.
En annan dag väntar.