Jag litar inte på det där leendet
han har makten i alla rum
det han säger hörs i alla universum
hjärtslagen finns där inne
men orden säger något annat
vet inte om allt är sant eller inte
han vet något han inte säger
säger bara de rätta orden
för att maximera stödet
sjunger en sång så len
han vet något han inte röjer

alla år som har gått
vi har inte lärt oss nått
historien återupprepas
nakna står vi
utan vet om det
omedveten om kylan
vinden tar i träden
utanför fönstret
vi är omedvetna om sanningen
den som finns
i sommarnatten bland skog, sjö, hav och mark
värmen dröjer sig kvar om kvällen när vi älskar
för att glömma bomber och skott

det där leendet vill dra ner
när vi behöver lyftas upp
ingen ska behöva lägga sig
hungrig, ensam och rädd
det där leendet
är orsaken till att rummet
har blivit kallt och rått
det är mått på hur
långt vi har fallit

ett kall behövs
en ordning där
alla kan rymmas
inte skymmas av
molnen som drar
in i skymningen
när andningen
behöver fyllas...