Flickorna vandrar sakta
ner mot stranden
alla somrar
är som fjärilar
svåra att fånga
vackra att se

ner mot stranden
bara fötter i sanden
vad du ser du får
vad du hör du känner

du och jag
tog bilen mot kusten
du och jag
försvann för ett tag
det fanns inga
meddelanden som nådde oss
avskurna från verkligheten
vägen var rak och bred
livet var i våra händer
sökte efter dolda stränder
där nya vågor kunde slå mot oss

vår kärlek var ett bloss
stranden öde och sårbar
du pratade om dina
älskade sånger
jag lyssnade medan
vinden drog oss isär
det fanns inget kvar för oss här

det var länge sedan
tiden sätter sina spår
ibland får vi glada
över det vi får
och fortfarande
går flickorna barfota
ner till den öde stranden