Sitt still så får du leva en natt till.

Dina händer är bundna för en anledning.

Försöker du rädda så dör någon.

Skrik inte.

Mamma klarar det.

Det hade hon sagt.

Men hennes skrik ilar i öronen.

Pappa varför gör du såhär?

Mamma har alla fingrar kvar men hennes kropp är ärrad.

Och själen tog du.

Du ler när blodet rinner från hennes svullna ögon.

Aldrig hade hon ens fått sätta foten på akuten efteråt.

Brutna ben läker med stöd, blod torkar och sprit bedövar i rätt mängd.

Aldrig är du full när du gör det.

Aldrig på droger.

Du är en bra man.

Det har mamma sagt.

Och mamma pratar alltid sanning, det vet jag.

Jag tittar på när de nål-liknande verktygen sticker i hennes hud utan syfte.

Utom lycka för dig.

Min mun öppnas.

Ger ifrån sig ett litet andetag.

Pappa vänder på huvudet.

Går långsamt fram till mig.

Han lägger sin blodiga hand mot min kind.

"Sitter repen för hårt?"

"Jag kan släppa på dem bara du lovar att inte störa min och mammas lek".

Jag skakar på huvudet.

Jag vet att jag inte skulle kunna tygla mig själv.

Pappa är en smart man som binder fast mig.

Och natten är ju ändå snart över och jag får duscha av mamma och äta.

Sen åka till skolan.

Jag förstår inte varför ni gör detta eller varför jag måste se på.

Men jag accepterar det.

Jag älskar dig Mamma, Älskar dig Pappa.