Det tar ett tag att inse vad man precis har svarat.

"Trött"

Det är vad hon är,
men aldrig på det sättet dom naivt tror.

Dom ser hennes leende långsamt blekna,
dom slutar tänka på om hon är på lektionerna eller inte.

Dom tror alltid att hon går till sin pojke.

Har dom ingen tanke på att bakom det trötta,
finns en flicka vars leende svider?

Att skippade lektioner är tid för att falla,
för att långsamt låsa världen ute,
på en toalett som stinker av smärta,
så intensivt att näsan blöder?

Flickan slängs vilt mot väggarna,
äcklad av lukten,
galen av det onämnbara.

Klösmärken.
Blåmärken.

Nejmen oj, har du ramlat?

Hon svarar ja,
för hon föll.

Föll hårt ner i ett mörker.

På toaletten hon hatar så,
hennes toalett,
så öppnar hon ögonen.

Lampan tänds vid rörelser,
men när hon öppnar ögonen är det svart,
det är det alltid.

Hon undrar vart tiden tog vägen.

Hon ställer sig upp på sköra ben,
reser sig ur ett allt för vant hörn,
hennes ögon svider nu av det plötsliga ljuset.

Flickan i spegeln...
Hon är trött.

Det ser man direkt.