jagat dig genom sorgtyngda fält
du har låtit ansiktsljuset falla
där alla tårkanaler var börja på något nytt
fann vi ännu en värld

vilken i ordningen fanns inte skrivet

ruva på minnen blev en egendom
skuggan en fristad

fåtal tankar
blott agerande som reflekterade

där fanns du
utanför hjärtat
bortom pulsen
med det enda självklara
i sin egen skönhet
i sitt eget ansiktsljus