När brister du....?

Har du fyllt
alla tomma vrår
i själ och hjärta,
Utan att märka,
har du arkiverat
dina besvikelser,
misslyckanden,
själagråt och sorg
förväntningar och
bortkomna drömmar
med den allra renaste avsikten
att ta tag i det när du har bättre tid?

Men din dyrbara tid
hinner inte med dina känslor,
för de känns övermäktiga och urlakande
och så förbannat tidskrävande
men numera inbyggda och permanenta,
försöker du ändå gå med övertygande lätta steg
i meningslös ansträngning för att hålla bitterheten borta
där känslolivet kraschat och gått från falnande ork till en låtsastillvaro i lyckoland, där inte en enda jävla äkta djup känsla får störa livsflytet ..
..men så sårbart tomsinnt låst du är, för allt det, du aldrig levt ut...
..skriker du ändå medan du rusar genom livet - Jag är så lycklig!

..så när brister du...?