En klump människa.

och jag
tappar greppet
på riktigt
den här
gången.

rinner som
sand genom mina
gummifingrar

du försvinner
i en tunnel
av ljus och

jag stoppar munnen full
av
sten.

Enfaldigt.

för ord ska
aldrig
krossas,
inte heller
två.

För många skärvor
under
huvudkudde

Ute faller
människorna
en efter en
och jag
tänker att dom
också är
ett jag.

ljudet av en penna
mot ett
papper

skor utan
fötter.
och
glittergilanger

och en klump människa.




inget annat