nu åker jag hem
nu lämnar jag
försvinner bort mot alltet
och kvar lämnas inget
inte ens minnen

jag retirerar från den mörka skogar
där jag fråntagits det käraste jag har
det enda som fick mig att förstå

mig.

så nu åker jag hem
styr kosan mot pilens riktning
lämnar detta jävla liv
som jagar ifatt mina samveten

jag kapitulerar från denna vy
jag packar och tvingar mig bort
från den skönhet som jag lockats,
för borta är det enda svaret som räknas

nu åker jag hem mot freden, lärksången och
tittar aldrig bakom min rygg igen
låta friheten fylla mina lungor
ärligheten så mina fält
där ytlighetens enorma fasader är ljusår ifrån
och där seriositetens arga blickar inte längre når

kanske kan jag se ett riktigt leende igen?
känna känslan att finnas på riktigt
kanske kan jag vaggas till sömns utan oro?
och kanske jag kan se in i dina ögon med ömhet?

nu åker jag hem!