Oäkthet är de som väsnas, skrålar, lever om och skriker
en riktig värld dem kvickt förgången
världen ser på dem och sviker:

"akta er för det som skadar", säger de och slår varandra
syftningsfel är subjektivt och samvetsfritt är deras anda

"dig har jag sett förut, din sort"
(de pekar ilskt och stirrar)

jag värjer mig och svarar torrt:
"det är du som är förvirrad!"

"du är den som jävlas med oss, hånar oss och snackar skit"
sant, sa jag, men det är inte ni som drar mig hit till evigt slit

jag vänder om och rör mig mot nåt annat universum
"bra idé", sa nån.




undrar ofta, nu som då
är det jag som är den äkta?