Avståndsbitter, avståndsung och dum
mitt gamla kära kakelrum
"en sista gång", säger jag (som vanligt)
likt förbannat fastnar jag

jag skriver:


ensam är stark i subbasens land
"inte sant", jag tar din hand

igen, på nytt, vi reser, kom!
snabbt, direkt, vi visar dem
visar dem vilka vi är
för endast grå betong finns där

en skyldighet vi har att bry oss
folket lider, landsmisär
men alla människorna skyr oss
det går inte att leva där

men deras problem är till för att lösas och vi löser dem, det ordnar sig
folket jublar, alla triumferar, mest för dig och mig

vi är hjältar nu