det är när morgonens huvud

vänder sig mot deras ansikten

fuktar den frostnupna myllan

och vidrör pannlinjen

vet du, det finns inga fasader längre

byggnaderna vilar på sina bärande balkar

och allt annat är en chimär

vi ska väta jordens mynning

betrakta hur fötterna rör sig längs avsatsen

och höra sången;

hur tonerna spräcker det underkylda

imorgon sprider sig vintern

men domherren flyger högre än så

du dröjer kvar

låter isstormen pensla stråk av sockervadd

längs dina läppar

det är nästa anhalt före jul

och vi är skuggfåglarna som bygger bo i grenklykorna

härfåglarna

som låter vårt originella läte

flyta

© Birgitta Wäppling, 10 december 2010