Kapitel sju i min bibel är precis avslutat, jag ler när jag känner hur orden jag precis har läst repeterar sig som ett mantra i huvudet. Det är en bok fylld med tänktvärda ord och lärdomar för den som vill bli (eller i vissa fall leva ) som sin profet. För det är väl så den riktiga bibeln fungerar?
Min profet är inte religiös, han är en poet. En poet som inte glidit in på ett bananskal utan jobbat hårt för att nå där han är i dag, för att vara den som jag ser upp till och den som gav mig och många kraften till att vilja skriva. Skriva fritt.
Jag slår igen boken och smeker den en sista gång innan jag omsorgsfullt stoppar ner den i väskan och höjer blicken mot det stora glaset på en liten tallrik.
Sitter och äter det bruna skummet som om det vore godis. Allt för att dröja mig kvar i värmen och för att åter kunna skänka min nya stad en blick, från en andra våning för första gången. Det lilla bageriet hade en dold men välkomnande hemlighet. En servering en trappa upp. Med små träbord uppradade i en fin ordning och en öppen spis som var dekorerad med jultillbehör. I fönstret lyste adventstaken troget.
Något odefinierbart i den ensamma lokalen lät som en ångbastu. Ett vackert ljud som säkert var ett eko i väggarna från kaffemaskinen nerifrån. Dock vackert ljud som gjorde övervåningen mindre ensam. Kommer ljudet vara lika vackert när gästerna är fler?
Jag vågar inte gissa, jag passa på att njuta av tystnaden som jag själv har valt. En paus i livet för några minuter, en paus då jag får känna att jag är iakttagaren och inte den som iakttas när jag springer där ute på de frusna gatorna för att hinna med min vardag.
En halv Latte kvar, en tickande klocka med mörker som började lägga sig som ett täck över den levande stan och två små värkande ben som motvilligt började resa på sig för att klä på sig den skyddande gamla kappan som skulle täcka deras kommande framfart.
En sista bild, ett sista fotografi på det jag såg, för att minnas den fredagen i december då jag unnade mig en kopp kaffe Latte på ett Café i min nya stad och den Latten gjorde mig gott.