det vita infernot som kallas livet
snötäckt
hiskeligt hisnande - du ligger utsträckt
men jag ser dig inte längre
ids väl inte

en gång var det vinter
Vintern I Ditt Huvud
den vintern, den tar aldrig slut
man kan sucka och gråta ruska dig om nätterna
fortfarande torra läppar,
livlösa händer över Barbietäcket
fortfarande snö längst ögonfransraden
den markerar var vansinnet började.

som den andalusiska hunden slickade jag såren
men det är svårt att förblöda när ingen ser på
det är svårt att färdas över stagnerande mark, hårda flickrumsmöbler
ju mer av detta
ju mer av vardagslyxen innefattande gratis föda,
snusfläckar kring dörrkarmen
ju mindre pojke att älska
för ja, du var bara en pojke och du såg inåt
en gigantisk Svärta där inne
då
och nu
det var svårt att förblöda
då alla såg på
men svårast är ändå tystnaden.