obrydd
vilan har börjat
den varar en liten stund sedan kommer
efterskalvet
eller sömnbristen
livet slår vilt omkring sig
jag blir alldeles snurrig
och
varje kväll tittar jag på månen
och
den ändras bestämt
faserna kryper ur varandra jag smeker håret på ditt bröst
trycker mig mot dig som en apunge
vågar inte släppa taget och drar in dig i lungor, sparar dig där till morgondagen och alla efterkommande morgondagar
Solen. Parken.
vi tuggar tofu
det bränner om tungan
solen vaggar ned genom löver över din grå tshirt
jag ligger bakom din rygg och du är full av trötthet
känner med öppen hand över ditt ben säger "här"
du har ljusa hårstrån
här axeln här kinden här läpparna
kysser dig
här
lockarna kring öronen
tinningen lukten i nacken
vad du är fullkomlig. obrydd.