trevande vyer slår sönder ett frustande hjärtas längtan
så klar i sin vilja
och så obefintlig i den krossande verkligheten

vi skulle ha stormat världen
fått den med en nonchalant vinkning
erövrat de små stunderna av lycka och format de
till en vardag

fortfarande möter jag drömmarna
de kolliderar ständigt med sanningen
och jag dör var gång

jag bryts sönder sakta av min egen vilja
och de fängslande blickar som hittar ut ur
ett tragiskt fångenskap

jag längtar efter ett nästa liv
där meningen faktiskt kan betyda