orden fingerar den tydliga sanningen
flyttar mig ut mot insiktgapets djungel
där stannar kroppen kvar

de tar tag i mig och likt en skönsjungande fasad av hopplöshet
slungar den min själ ut i frånvarons pereferi

jag smakar på dina ord
fyller det åttonde havet med mina tårar
ser hur världen fortfarande skriver lagböcker
om hur ett allt ska vara

vart är jag i den dimman när revolution är den enda näring som ger kraft åt mina steg?

ett skapande som bryter sönder helheten och fångar in skönheten bakom stängda dörrar
där står sedan min vilja och dina underbara meningar och väntar på det faktiska erkännandet från en värld som enbart kan skönja sina egna

mellan raderna kastas vi ut och ler åt vansinnets makt,
mellan gemenerna fångas vi och berusar oss igenom fantasins magi

vi måste inte inse sanningen
vi kan leva gott i den fabricerade världen
skapad av den andra meningen

verkligheten kan skratta tillbaka

men det spelar ingen roll
så länge som vi njuter