Vad än världen sänder mig,

tar jag emot.

Som om världen skulle

kunna ta tillbaka.


Vad som getts är

och det finns ingen

återvändo från det som har varit

det finns bara mer "nu".




Vi går alla åt samma vädersträck,

men vi ser alla åt olika håll.


-Vissa ser:

bakåt.

På det som varit, och ser med melankolisk blick på det

som de aldrig kan ha igen.


-Vissa ser:

åt sidan.

På allt det de inte har, på vägarna de inte vandrar.

Och på alla andras färd framåt.


-Vissa ser:

framåt.

På allt som kommer att komma. På alla de kommer möta

utan att se vad de möter just då.


-Vissa ser:

uppåt.

Utan att bekymra sig eller bry sig om varken, vart de är på väg,

var de har varit eller var de är. Snart undrar de varför de överhuvudtaget går.


-Vissa ser:

Nedåt.

På alla hinder de stöter på, på allt de har och allt som de kan

förlora.



Bästa att inte bara se åt ett håll, utan se dit det krävs att se,

för livet går ju sällan på samma sätt hela tiden.

Solen fortsätter alltid att skina, även om du väljer att blunda.

Vägen finns alltid kvar.